Låt mig här presentera...

Dansbandet Niklaz! Jag tänkte i detta inlägg berätta om det fantastiskt mysiga lilla bandet som jag har den stora äran att spela i.

Idén om ett dansband var något jag och den ene gitarristen Emil Wiman kom upp med för kanske 1,5 år sen, men det vart då inget mer än något som just för stunden kändes lite sådär halvspontant kul. Men när vi några månader senare ventilerade idén med den lyckligt musikaliske samhällsvetaren Ankan Hermansson började det gnistra. Tillsammans drömde vi oss bort till ett liv i en stor och varm buss spelandes kort och drickandes folköl (eller varm choklad) finansierad av norska oljepengar. Det fanns tydligen pengar att tjäna, sades det. När jag och herr Wiman sedan provat på en lördagsdans i Parkhallen (vi smet in rökvägen och försökte gestalta ett ungt, homosexuellt par som var allmänt dansfrälsta) var vi helt fast för denna fantastiska musikkultur, som idag är blott en skugga av sitt forna jag. Vi lyckades så småningom övertyga den fagre filmtv-killen Simon Färdeman (kusin med Ankan) att bli vår sångare, och när vi sedan fått med basisten och byggslusken Mikael Dufvenberg med chokad i och flickfavoriten Andreas Albertsson hade vi oss ett komplett band.

Det repades lite smått, men stod ärligt talat mest still ända fram tills Maj i år. Då hade Emil lyckats övertyga Argos Actions svärmordsdrömska trummis Nils Dahlqvist att vi var ett ämne för deras skolfestival som skulle äga rum den 2 Juni. Niklaz var inne, och hade bråttom. Så, vi bunkrade upp med Norrlands Guld och micropizza och låste in oss i min (ukulelekillens) källare i två dagar. Under dessa två dagar hände något, det band som kom ut ur den fuktiga Yttermyrska källaren var inte detsamma som gått in där. Vi var nu kapabla att spela låtar som "Leende guldbruna ögon" och "Mmmbop".

Spelningen ägde rum, Niklaz var bäst och sen dess hare rullat på; På midsommarafton spelade vi på Gästrike-Hammarbys dansbana, hade en egen loge och drack lite mer folköl. Nu är det snart dags för nästa, den 15e November spelar vi i Parkhallen på den s.k Storviksfesten. Vi håller för tillfället på att uppgradera våran repertoar något ofantligt, och förhoppningsvis ska vi kunna underhålla i en hel timme när det väl vankas. Önska oss lycka till!

Här följer en liten presentation av bandet:
Simon Färdeman, sång: Frontman, poppiskille och förr i tiden låtsasbög. Mycket talangfull kille som bor i Gävle, går på Film/Tv i Sandviken och som spås en lysande framtid som musikalartist. Simon är killen som kommer att få mammorna på fall med sin fagra röst. I somras tågluffade Simon. Han är ett stort fan av South Park och Xbox.

Ankan Hermansson, trummor: Multimusikalisk kille som är på god väg att skriva en dansbandsklassiker, håller bandet samman och älskar pruttar. Han läser Filmvetenskap på högskolan i Gävle och bor i Storvik tillsammans med sin mor Margita och en kungspudel vid namn Tango (eller Bingo). Ankan är även stolt Xboxägare och f.d gymkille. Spelar innebandy gör han också, i IBK Storvik.

Emil Wiman, gitarr: Långhårig kille som, om han inte varit en av Sveriges mer talangfulla innebandymålvakter och ägnat sig åt dansbandsmusik, antagligen skejtat. Går på Bild/Form i Sandviken och har nyss tagit körkort. Hela Emils familj är s.k nattmänniskor, vilket jag personligen tycker är ganska coolt. Dom bor förövrigt i Gästrike-Hammarby, en mycket retro bygd. Emil är väldigt lik Ankan i det avseende att han gillar prutthumor.

Andreas Albertsson, gitarr: Tvålfager herre som för tillfället är ganska stolt arbetslös, tidigare arbetade han på Ica Maxi. Abbe är killen som kommer fälla alla mammor som Simon inte redan fällt. Mycket duktig på gitarr är han också, och i framtiden kommer förhoppningsvis hans solon ljuda i Svensk Radio. Nämnvärt är också att Abbe snusar, och gör det bra. Är Abbe på fest kan han ta flera snus. Det är coolt. Bor gör han i Storvik med mor, katter och en syster som har framtiden för sig.

Mikael Dufvenberg, bas: Stämningshöjning personifierad! En glad skit som är på god väg att bli professionell fönsterbytare. Ganska duktig på att dricka sprit, svepa öl och äta ost. Lever i närheten av kyrkan med familj och har en flickvän vid namn Ida (sött namn!). En produkt av Storviksbygden som är född underhållare. Mikael bästa kompis är en blond polisson från Kungsgården och i somras var dom på Cypern ihop. Där fick Mikael stryk, det tycker jag var dumt eftersom han är en sån fantastiskt härlig person. Hade han inte haft sin Ida misstänker jag att han på någon vänster varit den första i bandet med ett dansbandsragg.

Karl Yttermyr, ukulele, piano och kanske lite kör: Det är jag, och det tenderar att bli lite töntigt om man pratar om sig själv i tredjeperson, så vi skiter i det. Jag är en stundtals ganska kul kille som giller att skriva och som bor i en fuktig källare ihop med en massa spindlar. Jag är klantig, stolt ägare av en rosa ukulele och har en ganska schysst skäggväxt. Jag växte upp på landet, men tar idag bussen till Storvik. Jag tycker om att dricka mitt och ollewc.blogspot.com 's vin och att anklaga min lillasyster för att vara lite våpig.

Dagens Daniel Lind: Har ont och är på bio.

Tjena!