Gespieltning

På lördag ska dansbandet agera mingelband inför 150 fulla orienterare, det är coolt som fan. Snart kan ju hela högen klassa sig som åtminstonde C-kändisar. När jag blir sån tänker jag: Måla mig blå som Robinson-Robban och snatta naturgodis på Konsum, raka mig och försöka glida klubben på ren och skär stjärnglans, äta så jäla mycket Ben und Jerrys samt sagga i en femhunka. Det ska bli kosmiskt kul.

Idag spelades det in en film i det Yttermyrska residenset, och en utav mina repliker var "Jag vill bara leva ett lugnt liv där jag äter ekologisk frukt, hummus och lyssnar på Thomas Di Leva". Nu såhär i efterhand känns det lite sådär epikuréehedoniskt soft och absolut fungerbart. Lite vamos a'la playa, som jag absolut skulle sagt om jag hette José Manuel. Också en idé, om jag blir sparkad ur bandet och går upp nån midjestorlek. Men än så länge är jag vass som AC/DC med Bon Scott på ukulelen, så nog borde jag kunna lira till mig en vacker kvinna med ett bra jobb och goa' gener.

Sen skulle jag vilja förklara min kärlek till den f.d idoldeltagaren Yazmina Simic, planetens vackraste figur. Hon är som en ängel med avklippta vingar, ett par bra insydda jeans, en hamburgare med coleslaw på OK för 19 spänn, mina ögonbryn och likt solens strålar. Endast bilden av henne får mig att skaka av åtrå! Den kvinnan skulle jag vilja rå om och försörja, för henne kan jag tänka mig att jobba arslet av mig. Tänk er att komma hem utpumpad med vetskapen om att en god ost- och frukttallrik samt en skön erotisk massage väntar. Det vore himlen och Paloma Blanca! Jag tror jag ska skriva en dikt åt Yaz, här och nu:

Mitt liv är så tomt, wont du hier kommt?
Du må vara serb, men jag är inte blyg
Mitt hjärta det dunkar, min säd den funkar
Låt oss skapa ett liv, och aldrig få hiv
Yazmina let me love you!

Poesin är inte min starkaste sida, men i det här fallet räknas tanken, taco bell!

Dagens Daniel Lind: Fantiserar om alltför unga älvor, skriver nationellt prov och tar det lugnt.

Tjena!