Spiel

Igår lirade Niklaz för 150 pers i Parkhallen, Storvik. Det är stort! Allt vi rörde blev till guld, oavsett hur fel vi lirade. Men tänk er scenariot, 80 livströtta damer i första klimakteriefasen som får se hur 6 helt okej fräscha unga pojkar lirar "Den stora dagen" med bravur, klart som fan det blir bra! Att misslyckas var i princip omöjligt tack vare dom välstrykta skjortorna + lila slipsarna. Vi kunde lika gärna mimat till Atomic Kitten och ändå blivit älskade, det var som man brukar säga upplagt för succé.

Efter att först ha agerat mingelband ståendes på golvet, ätit lite kyckling och dansat nån timme så blev vi sen uppkallade på stora scenen, i en utav huvudbandets pauser. Där rev vi loss tre hits till tonerna av suktande käringar och fulla orienterare (och nån enstaka punkare). Jag, som allt i allo, ägnade dessa femton minuter i rampljuset åt att spela tamburin i otakt, smeka mig själv och simulera ledsen. Jag har aldrig känt mig så mycket som killen som spelar Dynamit-Harry i dom äldre Jönssonliganfilmerna när han driver runt i Storvik förut. Hoppas någon förstår vad jag menar. Nämnvärt kan väl också vara att jag spenderade två låtar dansandes med en Troeng, nämligen överhuvudet Gerd! Ganska fräckt va? Jag är präktigt stolt. Sånt händer knappast var dag!

Nu vart det lite väl mycket "idag har jag"-inlägg, så därför känner jag att jag lär blanda in en i sammanhanget ganska ful tanke! Jag tror att procentantalet framtida rattfyllon är mycket större i bygder med dålig bussförbindelse än tvärtom. Men det säger kanske sig självt?

Dagens Daniel Lind: Spelar innebandy och fantiserar nog lite om min kusin. Sen äter han cheeseburger and coca-cola.

Tjena